Carl-Henric Grenholm, professor i etik Uppsala universitet, skriver en intressant debattartikel om de sanslösa lönerna. Men jag förvånas över att CHG lägger fram argumenten ur ett rättviseperspektiv och inte ur ett etiskt perspektiv. Jätteförvånad är jag, etikprofessor som han är.
Begreppet rättvisa kan ju tolkas på det enkla simpla sättet att alla ska ha precis samma och precis lika, ”millimeterrättvisa” på ett matematiskt sätt.
Det kan inte vara rättvisa ur ett humanistiskt perspektiv!
Det måste vara en teoretiskt skapad förklaring! Jag tänker direkt på mina tidigare elever. De behövde mer – lika räckte inte!
Rättvisa ur ett humanistiskt perspektiv måste betraktas ur olika nivåer menar jag. Jag kan börja med att peka på tre – alla goda ting är ju tre! Framförallt gillar jag att tänka i tre.
Rättvisa på basnivå, mellannivå och fortsatt nivå. Humanistiskt perspektiv som omfattar alla samhällets nivåer och gemenskaper.
| Fortsatt nivå | Att få möjlighet att bidra till samhällets utveckling. | jag/vi alla |
| Mellan nivå | Att få möjlighet till egen utveckling och få utbildning. | jag och du |
| Bas nivå | Att ha tillräckligt med mat, omsorg och ett hem. | jag/vi |
Det kan samtidigt ses så ur ett etiskt perspektiv menar jag.
Jag kan absolut inte tro på den första meningen nedan. Den andra är absolut OK …. fast det kan säkert finnas situationer när den inte gäller. Terrorister, mördare och våldsmän … det är en annan intressant fråga som vi kan behöva tänka omkring … hur vi egentligen ser på rättvisa/lika värde här … fast det vågar kanske inte debatten …
”
I humanistisk tradition har de flesta varit överens om att en rättvis fördelning är en lika fördelning. Alla människor har lika värde, och därför bör de få samma andel av det som är gott. (se artikeln)”
Citat nedan – Tror jag inte heller på. Totalt fel! Vid lika fördelning skulle det fördelade användas, säljas, bearbetas, nyttjas, … på helt olika sätt av de som mottagit det lika fördelade. Genast skulle var och en ha väldigt olika kvar. Vilken välfärd har det skapat? Absolut inte rättvisa ur ett humanistiskt perspektiv.
”
Detta gäller också om välfärden. En vanlig uppfattning i nutida etik är att rättvisa innebär en lika fördelning av välfärden – om inte en olika fördelning kan visas vara till fördel för de sämst ställda. (se artikeln)”
Det kommer att finnas människor som utvecklar det fördelade så att det blir mer och mer. Samtidigt finns det andra som inte klarar av att hantera det fördelade och behöver hjälp. Båda finns ocha alla grader därav emellan. Alla behövs och kan ses som en tillgång.
Ett humanistiskt samhälle är ett samhälle som finns för alla och skapar möjligheter för alla olikheter.
Som jag ser det har socialdemokraterna missförstått detta ungefär så som artikeln beskriver, vilket jag förstår inte behöver vara prof. CHG-s personliga åsikt utan det han sett i forskningen och i forskningens tolkningar, vilka inte behöver vara fullständiga!
Det var ett sant nöje att tänka omkring detta!
