Hela denna FRA-diskussionen är STOR. Väldigt stor. Jag var med lite – pyttelite – i början. Då fick jag kommentarer och nya infallsvinklar av en tålmodig aktör i frågan.
Nu liksom surfar jag bara med parallellt. frågan är fortfarande STOR. Engagemanget är stort bland de som ”begriper” och stora bloggprisets hederspris har tillägnats just denna frågan.
En frihetsfråga av integritetsgrad. Det högsta det kan bli i en demokrati, eller?
Jag kan inte greppa frågan längre eller rättare vill inte. Det är lätt att tycka till lite ytligt i sin lilla skrivkammare. Men när det blir riktigt allvar krävs mer. Det överlåter jag till dem som kan. De som har det djupa engagemanget. Det är just det jag saknar. Men jag beundrar andras.
Det är sunt och bra att brinna för viktiga saker. Bara se till att inte ”brinna upp”. Jag har och har haft mina saker som jag brinner för eller brunnit för. Jag har brunnit upp en gång och tänker inte erfara det igen.
Nu kan jag bara heja på! Grattis till hederspriset!
