Flåsande författare

Flåsande författare – vilken passande rubrik på en recension om skandalboken!

Jag skulle vilja veta mer om den inre journalistvärlden. Journalister har ju verkligen en enorm makt och allting med makt borde granskas seriöst tycker jag. Men det betyder inte att jag vill inskränka tryckfriheten. Jag vill bara att företeelser som hanteras av journalister ska vara schyssta, korrekta, seriösa, bygga på fakta, rättvisande, gärna betraktade ur flera perspektiv … alltså vara ett uttryck av en med professionell kapacitet.

Jag tycker det luktar unket om tex TV-program med programledare som ideligen bjuder in varandra att deltaga i TV-program. Navelskåderi – ryggdunk och gentjänster. Förekommer det mutor och bestickningar också? Säkert! Vem granskar sådant?

Dessa jorunalister som nu skrivit skandalboken och fått denna enorma “gratisreklam” och där kanske boken inte ens har ett litterärt värde utan borde inordnas under skvallerpressens oseriösa mantel …. varför har denna boken lyfts fram på detta sätt? Alltså det förekommer ju ANNAT i Sverige som borde vara mer prioriterat än en skandalbok som handlar om utsvävningar för en himla massa år sedan! Att Kungen levt rullan som alla andra är väl helt OK. Att tjejer har stått i kö för en stund säger väl mer om tjejerna!

Apropå navelskåderiet inom media … Jag skulle vilja se en redovisning av kostnader för medverkande i diverse program.

Journalister är väldigt duktiga på att hålla varandra om ryggen. Där finns nog inte så värst många med civilkurage!

En granskare behöver säkert också granskas – undrar när den tiden kommer?
—