Jag gillar verkligen bra dokumentärfilmer som skildrar människor, deras liv och traditioner precis så som det är i deras vardag. Filmen får inte vara snuttifierad eller klippt så man upplever att den döljer visst och framhäver annat. Den ska med filmens hjälp beskriva så nära verkligheten som möjligt – vara rättvisande.
“ALL SANNING KOMMER FRÅN ATT OBSERVERA NATUREN” nomadordspråk enligt den mycket intressanta dokumentärfilmen “Himalayas nomader”.
Speciellt intressant finner jag naturfolk och folk som lever på otillgängliga eller “ogästvänliga” platser. Det är något med deras uthållighet och förmåga att leva i den mest utmanande miljö.
Filmmakarnas budskap: Vattnet försvinner, dalarna torkar och nomaderna tvingas lämna – 80 % hade flyttat in till städerna … de konstaterar att det inte är ett lokalt problem.
En tragedi för Himalayas nomader blir ett inlägg i klimatdebatten. Jag hade föredragit två skildringar – ett om nomaderna och ett om miljön.
Nu blir det i stället ….. bara fel …
Ibland får jag känslan att miljöfanatiker ser vår miljö som en tavla som ska se ut så i all evighet amen! Inget får förändras!
I själva verket sker en ständig förändring – sanningen finns i de studier av jorden och dess omgivning.
Vad jag vill säga är att samtidigt som vi måste acceptera förändringar i natur och klimat så måste vi naturligtvis också vara rädd om vår jord – leva med och inte mot den.
Ingenting kommer att förbli som det var – allting kommer att förändras – lev med och inte mot!
—
