Det finns en vits med att använda begreppet “BARN” enligt FNs definition. Jag menar att öka användningen. Att säga barn om alla som ännu inte fyllt 18 år.
Genom att göra det signalerar vi att de står under vuxnas omsorg och inte förväntas ta egna beslut – ej heller ska ta egna beslut – inom vissa avgörande områden. Man signalerar även till föräldrar/vårdnadshavare att de bär ansvaret.
Visst vet jag att många barn – tonåringar – anser att de är vuxna och mogna nog att ta de flesta beslut som rör dem. Jag tror inte att forskningen håller med dem.
De är fortfarande unga människor som utvecklas och inte alltid ser vidden av olika beslut.
Fundera själv omkring vilken eventuell betydelse det skulle ha om vi i samhället genomgående talade om alla under 18 år som barn!
Kanske vi skulle vara mer uppmärksamma på ungdomar som glider iväg och riskerar göra saker som inte är det bästa för dem.
Det enda jag vill är att vi bryr oss mer om våra barn/ungdomar – alldeles för många har det inte bra i vår tid NU. De är i behov av mer omsorg och mer uppmärksamhet!
“Varje människa under 18 år räknas som barn, om inte han eller hon blir myndig tidigare enligt den nationella lagstiftningen.” FNs barnkonvention.
—
